ensam...

hej, jag känner mig ensam, aldeles ensam. Ensamast i värden, vill bara gråta. Varför känns det så här? Jag skulle ha vänner hör jag, men det känns inte som om någon vill vara mina vänner på andra vilkor än att själva få ut nåt av det. Maja säger att vi ska hålla ihop, men efter några timmar, några minuter känns hon bara som alla andra. Ingen verkar vilja vara med mig, bara mig..Antingen bara för att själv komma i en bättre sitts, inte vilja vara ensam, eller helt enkelt någon som är snäll, som gör saker när ingen annan kan. Alla försöker bara vara mer, än vad någon av oss är. Kan man inte bara inse att vi är vi, inte mer, inte mindre och sluta självömka och försöka vara något man inte är. Nadja smsade förut, jag visste att hon säkert ville det som hon alltid vill på söndagar, helst träffas, jag väntade lite senare att svara för att jag inte orkade sitta och lyssna i timmar när jag själv mår dåligt. Sedan, efter några timmar smsade Maja, för att först klaga på Nadja, sedan en massa om vad hon sagt när hon ringde-som om hon inte bara för några dagar sedan pratade en massa om att hon inte orkade med Nadja på söndagar. Jag säger bara -dubbelmoral!!! Det vet nog många som lyssnat på mig att jag inte tycker om, men eftersom det inte är många som reflekterar över det jag säger, och ingen verkar ha reflekterat över det så antar jag att det inte är så konstigt att de håller med om saker, som de senare inte verkar förstå vad det betyder! Efter ett tag, som sagt när jag svarar på Nadjas mess är hon som vanligt uppåt, jaha, hon frågar vad jag ska göra på tis, jag säger att jag inte vet.och frågar henne, vad hon ska göra, hon säger vad jag vet hon ska säga"kan du ringa en snabbis?" . Jag vet att det inte bli en snabbis, och 1 1/5 timme senare, jag orkar inte vara så social. Men iaf, när jag säger som det är, "jag ska ducha, kan jag ringa imorrn istället?" Då svarar hon skit surt!!Ibland vill man bara vara ifred! Jag har egna problem, som ingen orkar lyssna på... Nu känner jag mig som en idiot, och säkerligen kommer jag att bli utfryst i veckan, det hjälper inte om jag umgås med nån jag känner mig ensam ändå, får bara tröst hos hästarna, men dem är så långt bort att det knappt går att ta sig. Det finns två personer som jag skulle vilja prata med, den ena verkar inte existera utan dubbelmoral, och den andre träffar jag aldrig längre... sankar//j