Hello bloggen!
Jaha, igår var vi i sthlm:) Det var faktiskt rätt kul, även om jag inte var så pepp innan. Har sovit jätte konstigt hela vecka, trodde först det berodde på att det är så ljust, men tydligen inte. sover jätte lätt, vaknar hela tiden och drömmer en massa konstigt. Nu känns det som om jag är för trött för att sova, det känns konstigt att säga det, men det känns inte som om jag vill. DEt känns på något sätt bara som om jag drömmer om en massa saker som inte kommer bli sanning.
Känns som om jag saknar någon som jag igentligen inte kan sakna, it´s stramge..., but it is what it is..., och det är vår.
Känns jobbigt att jag inte riktigt vill prata om det, fast jag tror inte att jag är typen som skriker ut mitt allra innersta. Folk kanske tror det, men i så fall är det bara toppen på isberget. Men det känns som om någon borde se något, jag tror nästan vissa gör det. Maja, min bästa vän borde ju se det! Hon känner mig ju nästan bättre än mig själv ibland... Jag tror att Rebecka kanske har fattat, en del iallafall.
Maja och jag diskuterade det jag skrev tidigare hörom dagen, men vi hade båda för mycket att säga, och för lite tid att prata om allting. Funderar kanske på att prata med henne, men vet inte, inte än, tror jag. Jag kanske nämner det lite i förbifarten när jag är över honom. Antagligen. Jag vet ju att det här är meningslöst, och att det inte tjänar något till. Att jag borde skrika ut det, för det känns som att jag behöver prata med någon om det, men det är som det är, och jag är som jag är. På både gott och ont, men just nu mycket ont också, har nog aldrig velat något så här mycket. Fast nu låter jag som någon förälskad tonåring igen, jag gillar säker bara känslan, vet att det kanske är så, men det känns bara så äkta, så på riktigt. Längtar tillbaks till då det kändes som om allt det där var besvarat, från rätt håll... Men det gör bara så ont när nån tittar så där på honom, känns som jag får en stor klump i halsen varje gång..
Så just nu känns det bara konstigt, dagen började att jag vaknade och drömde om fel igen. Jag vart senare rätt glad faktiskt, eller halv hög, kanske.´När jag kom hem gick allt åt helvete, jag typ ha sönder skivspelaren, som åt min nya, sällsynta skiva. Sen kom jag på att jag inte vet var min mobil är, och efter lite turbulens, bråk och letande kom vi på att jag troligtvis glömt den på bussen. JIPPI!! I gordegård, och visst var den där, gäller bara att åka ända dit och hämta dn imorrn.JOY!!! Men om vi åker till stallet imorrn, ska jag göra allt för att få ta ut skjoni i skogen en sväng, och bara blåsa, så fort som möjligt. känns som om det är det enda som kan få mig att fokusera på något annat än den här helt fel personen. Jag vet ju att han är totalt out of my leage, men jag kan inte hjälpa det. Ett tag, om jag har lyckats att hålla honom ur mitt huvud ett tag känns det som om jag bara överdriver allt, men när jag ser honom, jag vet inte vad jag ska göra, förutom att explodera i en massa olika känslor. Det är nog bland de första gångerna jag verkligen fallit för personen , och inte mestadels utséendet. Fast uch, han är inte illa att se på heller. Känns inte som om vi är lika nära som förut, då kunde jag ibland tro att det var besvarat, men nu känns det som om vi bara glider ifrån varandra. Även om det bara är från min sida och det aldrig kommer bli något mer känns det nu otroligt svårt och näst intill omöjligt att ha ett liv utan honom(snyft, klyschigt). Men det känns verkligen så. Jag kommer sakna min kompis, och jag kommer antagligen fortsätta att hoppas på något mer. Därför ska jag göra allt i min makt för att vi ska bli som vanligt, även om jag vill mer. VI måste hålla kontakten, vet inte hur jag ska klara mig annars.
Ha en fin natt, älska varandra-jag älskar er och kom ihåg "the greatest thing you´ll ever learn is just to love, and being loved in return" //er kärleksfulla j.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar