http://www.youtube.com/watch?v=rzSl27pKj6k

kan inte sova...

Jag kan inte sova. Tänker bara, jag tänker för mycket, men just nu kan det inte hjälpas. Känns som att jag är likgiltig, dryg o tråkig mot alla. Förlåt för det... Vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Känns som om jag kommer splittras i tusen delar, när som helst. Ärligt talat så vet jag inte vad som håller ihop mig just nu. Men jag antar att det är vissa av de saker som gör att jag är nära att sprängas. Varför måste dem man kan få vara så långt borta från dig? Jag vill bara ha dig, och innan annan än dig. Kan inte alla andra bara inse att jag egentligen inte kan vara något annat än vän? Its always something in the way, its not me. Its you.
Det känns som att jag m´åste hitta nån annan som gör mig mållös, det kanske går. Med tiden. Men det krävs nog mer än det som jag hittills blivit erbjuden för det. Jag stannar väl i celibat resten av livet isf, känns det som. Har bara inte ens lsut att göra något eller ens försöka med någon annan just nu.., och jag bara saknar dig så mycket. Förut så ville jag bara vara så nära dig som möjligt, jag är rädd att jag inte kommer stå ut med det längre, inte på det sättet. Förut så tänkte jag att jag kunde nöja mig med det, det kan jag nog inte längre. Bara saknar dig så mycket.
Känns bara som att alla alltid kommer se mig som den person många av dem tror att jag är, men det är jag inte och det vill jag inte vara. Ett tag växte jag in i den rollen, och ett tag blev en del av mig den personen. Men med din och några andras hjälp lyckades jag växa ur den rollen, och ni som brydde er började hjälpte mig till slut ur den rollen som många av dem andra skapat och trodde var jag. Ni kanske inte är medvetna om vad ni gjort för mig, men med eran hjälp växte jag som människa, blev en riktig människa, så att jag fick platts. Ni hjälpte mig att bli den människa jag innerst inne alltid har varit, alltid velat vara. Ni hjälpte mig att inse att jag duger som jag är, att ni tyckte om mig och respekterade mig för att jag var mig själv. Ni fick mig att existera, det avr nis om fick mig att våga vara mig själv, och för det kommer jag vara er evigt tacksamma, jag älskar er<3 //jossan

ensam...

hej, jag känner mig ensam, aldeles ensam. Ensamast i värden, vill bara gråta. Varför känns det så här? Jag skulle ha vänner hör jag, men det känns inte som om någon vill vara mina vänner på andra vilkor än att själva få ut nåt av det. Maja säger att vi ska hålla ihop, men efter några timmar, några minuter känns hon bara som alla andra. Ingen verkar vilja vara med mig, bara mig..Antingen bara för att själv komma i en bättre sitts, inte vilja vara ensam, eller helt enkelt någon som är snäll, som gör saker när ingen annan kan. Alla försöker bara vara mer, än vad någon av oss är. Kan man inte bara inse att vi är vi, inte mer, inte mindre och sluta självömka och försöka vara något man inte är. Nadja smsade förut, jag visste att hon säkert ville det som hon alltid vill på söndagar, helst träffas, jag väntade lite senare att svara för att jag inte orkade sitta och lyssna i timmar när jag själv mår dåligt. Sedan, efter några timmar smsade Maja, för att först klaga på Nadja, sedan en massa om vad hon sagt när hon ringde-som om hon inte bara för några dagar sedan pratade en massa om att hon inte orkade med Nadja på söndagar. Jag säger bara -dubbelmoral!!! Det vet nog många som lyssnat på mig att jag inte tycker om, men eftersom det inte är många som reflekterar över det jag säger, och ingen verkar ha reflekterat över det så antar jag att det inte är så konstigt att de håller med om saker, som de senare inte verkar förstå vad det betyder! Efter ett tag, som sagt när jag svarar på Nadjas mess är hon som vanligt uppåt, jaha, hon frågar vad jag ska göra på tis, jag säger att jag inte vet.och frågar henne, vad hon ska göra, hon säger vad jag vet hon ska säga"kan du ringa en snabbis?" . Jag vet att det inte bli en snabbis, och 1 1/5 timme senare, jag orkar inte vara så social. Men iaf, när jag säger som det är, "jag ska ducha, kan jag ringa imorrn istället?" Då svarar hon skit surt!!Ibland vill man bara vara ifred! Jag har egna problem, som ingen orkar lyssna på... Nu känner jag mig som en idiot, och säkerligen kommer jag att bli utfryst i veckan, det hjälper inte om jag umgås med nån jag känner mig ensam ändå, får bara tröst hos hästarna, men dem är så långt bort att det knappt går att ta sig. Det finns två personer som jag skulle vilja prata med, den ena verkar inte existera utan dubbelmoral, och den andre träffar jag aldrig längre... sankar//j

Johnossi – What's the Point

Joshua Radin – I'd Rather Be With You [Radio Edit]

jajajajaja

Jaha, lite segt, men iaf. Skolavslutningen firades först hemma, med lite presenter, fina blommor och kort från Annika, familjen, mormor, farmorofarfar, Christina, Helene, och kussarna;) Tack allihop!! Kvällen vart faktiskt ganska lyckad den också, vädret var inte det bästa, men att umgås med de bästa av tjejor kan aldrig försämmra något;) Lite innan tolv kändes det dock som att jag var för kall, blöt, hungrig, trött och nykter för att orka med mer regn och lera, så kände också Maja, så hennes pappa skulle hämta oss, men innan dess tog jennifer, Nadjanna och jag ett dopp;D Det var härligt, det regnade, jag hade inget med mig, men att stå där ute i regnet- det kändes verkligen som att man levde:) Har inte känt så på länge, eller kanske-fast inte på samma sätt. Sen tog jag blöt på mig jeans o det och vi rusade iväg till skjuttsen, som majas snälla pappa höll i. Med u2:) sen kom jag hem och åt- sen vart jag pigg och tänkte att vi kunde stannat lite längre med de andra, men jaja, sommaren börjar ju nu:D
Nu är det ju också såhär att jag inte har hört eller sätt en viss person på väldigt länge:/ Är han kvar i sverige? Det verkar också som att "sommaren" är tillbaka på andra sätt också, vet inte hur farligt det är, men vi avvaktar och ser. Det får iallafall nt ske som förra året, det orkar jag in´te med, jag är inte en vuxen psykolog, ibland känns det som om jag själv behöver det. Nae, jag pallar inte det där igen, även om det kanske bara är två personer som verkligen fattade:P jaja, no more älting- hälsning till 9:4 saknar alla för mycket:/ hörs, ha det så bra ni kan=)///jag med J.

skolavslutning=bölkalas i sal 13

Jaha, idag var det altså dags för skolavslutning. Alla var ganska glada idag, även om det vart böl-kalas, och jag är jätte trött har typ inte sovit något. Eftersom jag inte hade pratat med någon innan frågade jag Oliver Bäckman, om han ville gå med mig, så det verkade han vilja, eftersom han gjorde det:) Vi gick bakom Felicia och Goran, och framför dem gick emma o Rozgar. Så vi fick allihop sitta tsm i kyrkan, där bäörjade jag bara böla lite, men senare "hemma" i skolan när Goran gick ut och sa "hejdå klassen" kunde jag inte göra något åt det. Jag har bölat så inne i ******!!! Många kramar fick man också, fast jag kan inte fatta det, fatta att vi slutar, fatta att alla går vidare!!! Fan vad jag kommer sakna allt, och ALLA!!
Känns som om våran klass var bra och vanlig idag, och så slutar vi!! känner mig av någon anledning tom och ensam, och som att ingen gillar mig:/ Ha ett bra sommarlov, alla som jag älskar(vilket kan sammanfattas hela skolan) jag ska försöka ta mig samman och vara glad.//josefina